Dubbel lycka
Vissa perioder känns det som att jobbet tar all min tid, kanske för att det gör det också. Tyvärr brukar det innebära att träningen blir lidande. Just nu har det varit lätt att låta träningen bli lidande eftersom det ändå har gått så segt med träningen. Men så idag kom jag hem från jobbet och älsklingen skulle ut och springa och jag saknade en sak för att kunna jobba ikväll så undanflykterna va som bortblåsta och det va bara att hoppa i träningskläderna.
Med en lätt ångest och med mer än en gångs påpekande om att det här skulle gå sakta började vi springa. För första gången på evigheter kändes det bra, jag sprang i det tempo min kropp just nu klarar av. Hur härligt som helst! Varför gör jag inte alltid det? Det här med klocka är livsfarligt, pulsklocka ska jag springa med och blunda för tiden..
Det hela slutade alltså med en härlig löprunda och en förbättrad tid! Dubbel lycka så här på en tisdag kväll :)
